april, 2010

Oj oj så trevligt det var att få träffa alla (nästan) Cornelisvalparna med hussar och mattar igen:-) Helt underbart att ni kom på vår lilla träff! Tyvärr hade jag inte fart på kameran hela tiden, men eftersom det var många paparazzis på plats vet jag att det finns bilder att hämta på annat håll:-)

Vem som är vem? Det orkar jag inte ens försöka lista ut…

Först lite lek hemma på gräsmattan, sedan  fika för de 2-benta och därpå bar det iväg till fotbollsplanen för lite övningar. Vi tittade på hur man kan öva avlämningar med hjälp av handtarget. Valparna fick prova varsin dirigeringsövning med matskålar till höger och vänster samt en linjetagsövning, också den med matskål. Tia fick visa några övningar, eftersom några i gängen inte sysslat med apportering tidigare kan det kanske vara lite bra att se ungefär hur det ska se ut. Ungefär skiver jag och det är precis det jag menar. Tia och jag fick nämligen ta ett litet samtal ang hennes matvanor….  Därpå tittade vi lite på hur man kan använda lek som belöning och vi testade några olika leksaker.
En fågel var upptinad dagen till ära och alla valparna tog den så fint att man blir alldeles varm i kroppen:-)  Man kan ju tänka sig att någon skulle vilja ha den som mellanmål (inte omöjligt när det gäller valpar) eller att någon inte skulle vilja bära den alls – men det gick hur galant som helst.
Så mycket mer än det blev det inte, valpar orkar inte så länge och de tvåbenta har ju så mycket att snacka om:-) Korvgrillning och fri lek fick avsluta.

Tack alla för att ni kom!!!

/Maria o Peter

Jahaja. Ännu en helg att lägga till handlingarna… Fort som tusan går de. Har jag gjort alla de där ”måstena” som planerat var? Nope. Trädgården ser fortfarande ut ungefär som tidigare, stolarna som står i uthuset är ännu inte målade och tvätten ligger där den ligger i korgarna….  Men va fan, det är  vår och solen skiner (i alla fall ibland)  – vem vill hålla på med sådant? Inte jag. Uppenbarligen inte maken heller, även om han nog tagit några handtag mer än jag har gjort den här helgen.

Lördagen tillbringades i Borgvik och inleddes med vårens första sökpass!  Riktigt många som slöt upp på klubben var det, och som ni vet är det ju ALLITD jäkligt trevligt när så mycket hundfolk samlas:-) Iofs hörde jag lite gnissel om att det var så jäkla mycket retrivers, men det bottnar nog bara i avundsjuka  Helt nöjd med Tias sök-insats är jag förresten, även om vi var en aning ringrostiga både hon och jag. Sprang som en skållad iller här hemma innan jag lyckats packa allt jag skulle ha med i sök-ryggan. Att det är en materialsport har vi konstaterat för lääänge sedan.

Yes, vi är igång igen! Tur att hon springer åt rätt håll också, vet inte om fotograf Jansson tänkte på pilen i trädet ovanför hunden när han tog bilden, men det blev rätt kul 🙂

Därpå blev det grillpaus, kaffepaus och all möjlig paus innan vi drog igång med lite blandande lydnadsövningar och mer kaffepaus, och jäklar så gott vi skrattade när vi spann vidare på berättelsen om Tia,  som  häromdagen trodde att hon var en hamster och gick runt med en halv morot som hon lagt innanför överläppen! Oskar hajjade till och undrade vad det var för storknöl Tia hade,  GISSA om jag frös till is innan jag konstaterat vad det var och moroten var utplockad:-)   Hon kanske var mätt och ville spara den till senare men inte vågade lägga den ifrån sig…  Knashund

Idag for jag iväg för att vara hejjarklack åt Phia och Heffa som knep sitt andra 1:a pris i lydnadsklass 1. Grattis igen  . Har planerat lite för vårens kurs på klubben, planerat lite för söndagens valpträff samt renskrivit senaste styrelseprokollet OCH fått en gammal ”surdeg” avklarad. Surdegen var en skänk jag köpt begagnad och som skulle målas om och sättas på nya knoppar och fötter….. Nu står den i vilket fall på plats i uterummet!
Hann t om ut och träna lite hund en sväng innan det blev kvällen. Nu blir det en tekopp i soffan innan kudden kallar.

Ha en bra vecka!

/Maria

Veterinären ringde idag – det fanns inga som helst elakartade celler i Agnes juver:-) Hela juvret var medskickat för analys så svaret är definitivt säkert. GISSA om jag är glad idag? Agnes är fullt frisk och planerna för framtiden kan fortskrida. Hon är ett juver kort visserligen men det är inget som helst problem i sig, hur många tikar är det inte som får stora valpkullar, med fler valpar än antal juver…. Det ser alltså ut som att jag ska kunna få mig en efterlängtad Agnes-valp:-)  Den 24:e ska jag åka och titta på den tilltänkte fadern, han kommer till Sverige för att delta i Nordiska mästerkapen i Working Test för golden – och det evenemanget vill man ju inte missa. Samma helg blir det valpträff för Cornelisvalparna  – mycket skoj att se fram mot alltså.

Under helgen som gått var jag för en gångs skull på en utställning, inte med mina egna vovvar utan med gänget på uppfödarutbildningen. Jag har ju för länge sedan gått Goldenklubbens dito utbildning men går nu alltså SKK:s för att få mer breddad kunskap – inte bara ”tänket” kring  min egen ras. Vi satt nu en hel dag och tittade på diverse raser som vi vanligtvis inte skulle ägnat något större intresse för… Jättenyttigt! Måste säga att vi ”gissade” rätt i förvånansvärt stor utsträckning. Lotta var där och ställde Crespo och de skötte sig med bravur och hamnade på 2:a plats i konkurensen. Heffa och Phia var ute och tävlade samma helg och fick sitt förstapris i lydn klass 1. Härligt!

Räjza räjzade runt lite väl mycket och fick till slut sitta hos Eva-Lenas farbror Morris, som var med och tävlade om titeln Värmlands vackraste hund, han knep tyvärr inte titeln, men han var en bra barnvakt:-) Söta va?

Lite hundträning blev det så klart också. Mari med Nypon och Lars med Stickan var här på ett litet apporteringspass på söndag. Tia hade inte sin bästa dag, hon gillade till en början inte Lars dummiesar, och särskilt inte de som hade ett blått band…. Knashund. Markeringsövningarna vi började med var inget vidare – och det som brukar vara hennes starka sida! Nypon gillar inte att plocka upp dummies i snön så hon gjorde väl heller inte så där super i från sig till en början men jobbade upp sig starkt! Stickan behövde inte jobba upp sig för han fixade det lätt som en plätt, men så har han tränat lite mer än oss också…
Dirigeringsövningarna fixade alla hundarna galant och sedan avslutade vi med långa svåra markeringar – helt ok!

Se här – hon kan ju knappt bära den blåbandade. (Tack för bilden Mari).

Vi gjorde förresten ett kastbyte, så numera äger jag också en sådan där dummie. Hon ska inte klara sig undan så lätt den lilla damen.

En parantes: Nypon har enligt matte förresten gjort framsteg med vilhanteringen efter introduktion av tennisboll:-) Kul!

Ett mindre skoj SMS  kom i måndags kväll då lille Nemo var på väg till veterinären efter att ha käkat upp en vante! Galning. Nu slutade det hela riktigt väl och vanten kom upp samma väg som den kom in. Tyvärr kan man väl inte våga hoppas att han lärde sig något av det hela, men man kan ju hoppas 

Idag har solen stekt över Ullströmerud och Jessica och Lotta var här med småflickorna och C för lite lydnadsträning. De små är fantastiska måste jag säga! Arbetsglädje och kontakt till tusen – jag vill VERKLIGEN ha en Agnes-valp och är såååå glad över att chansen till det inte gick om intet!

Jag hade förresten bokat in att vara på kurs hela kommande helg, men den blev inställd så nu är jag ledig!?  Hm, hittar nog något att fylla dagarna med skulle jag tro. Blir en sväng till klubben på lördag, vill någon hänga på är det bara att höra av sig. Lydnad, apportering, korvgrillning – vi fyller dagen med som känns bäst.

Ha en fin kväll i solen!
/Maria

”Tränar man som man alltid gjort, får man samma resultat som man allti har fått”. Ligger något i det – eller hur? Har hört det när jag sjäv varit på kurs  och jag brukar använda uttrycket när jag har kurs för andra. – Men hur tränar jag själv? Jo, visst försöker jag förnya mig, inte tal om annat,  men ibland faller man in i gamla hjulspår…

Nu tränade Mari o jag med vilt för någon vecka sedan – det gick sådär. Tia har ingen rutin, hänger lite över viltet och har verkligen inga snabba upplock. Jag blev en aning sur på min hund kan jag erkänna. ” Men du tränar ju aldrig med vilt” säger min kloka kamrat, ”då kan du väl inte begära mer”. Hrm… hon vet väl för f..n vad apport betyder, muttrade jag. Dummies och bollar plockar hon upp utan att stanna, hon bara gapar och liksom skyfflar in grejjen i munnen och vänder på samma gång. Svårt att beskriva i ord, men fort går det. Svinfort.  Åter till första meningen. Har jag tränat något mer med vilt sedan dess? Nej. HUR ska min hund lära sig om jag ALDRIG tränar!? Jag tycker det är lite jobbigt och slabbigt och glömmer alltid att tina upp viltet i tid. Men igår tog jag tag i saken och plockade upp en and ur frysen – och se på tusan, efter ett par repetitioner plockar hon upp riktigt fort:-) Tänk att det krävdes så lite som ett träningspass. Kanske skulle prova det lite oftare?!

Jag erkänner att jag använder en träningsmetod här som kanske skulle få det att vända sig i magen på någon expert 🙂 Men eftersom min hund vet att man måste jobba hårt för att få sin boll, så plockade jag helt enkelt in den i sammanhanget. Ingen annan behöver göra det om det känns galet., men för mig känns det helt ok och framför allt – det funkade!

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=YcY6mdiZWM0&hl=sv_SE&fs=1&]
Ska hälsa från Agnes förresten och tacka för alla hälsningar, hon kryar på sig så sakteliga. Det är ett fult op-ärr den här gången, med rejäla blodutgjutningar och ser riktigt ”ont” ut. Hon är dock pigg och glad så jag tror smärtlindringen fungerar och att hon snart är tillbaka på banan igen. Svansen viftar som vanligt och det är ett gott tecken.

Ha en bra helg alla vänner! Och ni som ska iväg på spännande saker – lycka till!
/Maria

Påskhelgen for förbi i en rasande fart?! Tänk hur det är…
Nytt köksgolv på Ullströmerud har vi i alla fall fått. Det är inte precis bara att byta golv:-) Lister måste bortplockas och sågas om (och blir lite skavda och måste målas om) , kylskåpet blev för högt så överskåpet måste kapas, dörrarna till köket ser helt plötsligt inte heller vita ut – så då måste de också målas om… Ja ni fattar! Ett till synes mindre projekt blir aldrig speciellt litet.

Massor av hundträning har vi hunnit med i vilket fall! Apporteringsträning med Mari och Nypon, lydnadsträning på klubben och med ett stort goldengäng i Fagerås på annandagen!

Nypon på väg ut.

Och Tia på väg in.

Fageråsfika:-) Alla har visst inte hunnit på plats ser jag….Tror vi var 9 st sammanlagt!

Agnes föredrar att sitta i Emmas knä framför att ligga i leran:-) Smart hund.

Igår kväll träffades vi några Reducksare (och en labrador) för att träna lite lydnad. Jag kände att jag var lite ofokuserad och träningen blev inte den mest välplanerade och bästa. Mina tankar for runt kring dagens operation…  Det har varit motgångar och tråkigheter på hundfronten och jag känner mig ganska låg för tillfället.  Har ju inte bara egna hundar och valpköpare utan även mycket engagemang på ”klubben”, både som instruktör och i styrelsen. Vattenläckor, takras och annat skit gör ju heller inte saken bättre – man kan tappa orken för mindre och det är svårt att räcka till på alla håll. I dagens läge vet vi inte ens hur mycket – eller OM vi får ersättning för vattenskadorna i klubbstugan. Tröttsamt att vänta på besked även där. Ja ja, nu har jag fått gnälla lite också… Det blir nog bättre med ork och motivation bara solen och våren kommer:-)

Tia  fick lite fula ljud i fotgåendet i går förresten. Tror att jag löser det genom att gå långa långa stäckor utan belöning (hon tål det) för att sänka förväntan en aning på det momentet. Eftersom jag tränat så mycket detaljer: stegförflyttningar, svängar, tänka bakåt osv har det blivit mycket klickande och belönande i det momentet… Vet inte om jag tänker rätt – men ska prova så får jag snart se om det är rätt eller fel:-) Agnes har varit mammaledig och det syns….   Det jag såg av de andra hundarna såg å andra sidan bra ut!

I kväll ska jag sätta mig och publicera lite nya bilder på hemsida – tack för alla fina bilder ni skickat på era Reducksare! Nu ska jag ta tag i resten av dagen,  Agnes ska hämtas kl 16.00 men före det ska jag ta Tia med mig och gå en promenad och ta ett träningspass.

Vi hörs!
/Maria

Ledigt i dagarna 4! Igår fick julkransen på dörren bytas ut mot ett påskris på trappen och Peter tog i samma veva och drog ur sladen till julgranen som står på gräsmattan. ”Julen varar än till Påska”- Eller har jag missuppfattat?

Golvläggning i köket står på vår agenda, inte så skojjigt sätt att fira påsk kanske, men välbehövligt! Hundträning ska vi väl också få till. Både lydnadsträning och eventuellt apporteringsträning, det sistnämnda om vi hittar någon barmark… Dagens ”snöövningar” var inte till full belåtenhet – vi hade två unga damer som var liiiite flippade. Några rätt fick vi väl till i och för sig, men det hade kunnat vara fler. Vinterns långa uppehåll har satt sina spår och det är faktiskt lite svårt att veta exakt vilken nivå man skall lägga sig på. Nu har vi kört två pass och fått ”känna av” och jag räknar med att kunna planera nästa träning lite bättre:-)

Tia:

Agnes:

Lydadsträning har vi också hunnit med och vi var till Pia för en genomkörare. Min hund kom faktiskt ihåg flera lydnadsmoment, haha.  Med tanke på vår sparsamma träning måste jag ändå säga att det vi ändå tränat i vinter faktiskt har gett resultat.  Metallapporten exempelvis, den hade jag nästa gett upp hoppet om – men jädrans så bra det gått nu! Peppar peppar. Fjärren fick med berömt godkänt så nu ska jag ”bara” öka avståndet till fullängd. Sedan finns det så klart annat som inte gick precis lika bra men jag är nöjd i det stora hela.  Min stackars oturshund lyckades också få in en pinne i ”fickan” mellan klo och hud. Hon är makalös… Idag ser det helt okey ut, så det är ingen fara – men hur tusan lyckas hon trassla till det så för sig? På tal om otur så skall Agnes opereras igen på onsdag. Svaret visar ett godartad fibroadenom men cellerna är ovanliga på hund så för att vara på den säkra sidan ska hela juvret tas bort. Utifrån nästa svar blir det sedan ställningstagande till om det blir någon mer kull eller ej. Jobbigt att vänta och inte veta är det i alla fall. Jag har ju väntat i 3 veckor nu och hade hoppats på ett definitivt svar…

Nu har vi i alla fall packat och gjort oss redo. Vi hittar inte vår kvast, så vi tar bilen – vi syns väl på Blåkulla?!

Glad påsk alla vänner!

/Maria