Burr

Kallt ute som bara tusan. Inte mycket att rapportera om mer än att vi lever och har hälsan. Typ. En sjuhelsikes massa snö och många många minusgrader gör att jag fortfarande inte hittat den tappade träningssugen gällande lydnaden. Men det kommer en vår, det vet jag (har i alla fall alltid gjort tidigare år). Sökträning känns också helt uteslutet så vad gör man? Jo man hittar en helt annan gren som faktiskt funkar – nämligen rapport. Vi har hunnit ta några pass vid det här laget och hundarna uppskattar det till fullo.  Vi förare också för den delen, man behöver inte pulsa och valla rutor med snö upp till grenen utan bara hitta en trevlig och upptrampad skogsstig att följa. Perfekt. Fort går det också, i alla fall jämfört med sök, så  till fika och grillpaus finns tämligen gott om tid. Passar fint det med. Tia blandade ihop det lite med söket idag, jag min dumma jäkel stack fram näven och gav henne söktecknet samtidigt som jag skickade på marsch-kommando. Inte så lyckat kanske men med lite extra hjälp redde hon ut det. Hon är lite speciell annars den hunden, har hon bestämt sig för en sak, kan hon vara svår att övertala.  Älla är lite mer open-minded (i alla fall än så länge). I hennes värld är saker och ting mer flexibla – hon gör bara vad hon tror är rätt för stunden och oftast blir det bra. Min hundguru  kallar det att hundarna är ”lösa i hjärnan” 

Trött liten hundunge efter träningen. Lägg märke till pläden som hon knölade till för att ha som huvudkudde:-)
 

På tal om hundguru så bär det iväg till Svartbergs ett par dagar i vår igen.  Vi är ett gäng som lärt känna varandra på kurs där, och som bokar in oss några dagar varje år för att träffas/kursa/träna/umgås. Vi träffas bara där men har jättetrevligt tillsammans. För min del är det en perfekt vidareutbildning. Inte alltid min hund och jag nått några fantastiska resultat efter dessa dagar, men jag brukar ha  nya idéer med mig hem att dela vidare till kursdeltagare och valpköpare:-) Vet inte vilken hund jag ska åka med i år heller.  Borde satsa på Älla så att hon kan komma ut i 1:an under året, men det är roligare att slipa de svåra momenten med Tia….. Vojne, vilket I-landsproblem.

Har förresten köpt en firmabil! En liten skåpbil lämpad för hundar alltså. Pefekt – fattar inte varför tanken inte slagit till tidigare. Jyckarna fick sig en premiärtur idag och det var snudd på att de gick vilse där bak:-)

Nu blir det TV-soffan, efter ett par timmar i skogen med efterföljande middag och rödvin är man lagom hurtig.
Vi höres!
/Maria