januari, 2007

Det regnar . Finner inte ord för eländet!
Har varit lite si och så med hundträningen några dagar men jag filar en del på framförgående. Gällande det momentet har Agnes och jag kommit till det berömda trappsteget då allt som tidigare fungerat, helt plötsligt är som bortblåst, och man får backa lite i träningen….  Ett moment jag kom på  att vi missat att träna under hela vintern, är vittringen, och jag kunde inte ens hitta hinken med pinnarna! Letade i alla fall upp hinken som stod undangömd i cykelskjulet, och momentet satt som den skulle!
Att spåra känns ju inte aktuellt nu i snön, men det har blivit några enklare apporteringsövningar samt rejs och bus i snön. Att Agnes passade på att ta ett annat rejs är en helt annan femma, den historien kan jag dra någon gång när jag är på det humöret… Så mycket kan jag säga att det tydligen hördes lång väg att jag var förbannad!

Idag har Lova varit till veterinären för en hälsoundersökning inför kommande parning. Tipp-topp förutom en urinvägsinfektion som jag missat?! Hur kan det vara möjligt… Måste vara precis i upptakten, för hon har då absolut inte kissat oftare än vanligt. Dock kände jag på lukten när jag tog urinprovet i dag (med en rondskål under rumpan) att det var en stark doft, vilket alltså hade sin förklaring. Lova har aldrig tidigare haft någon UVI och jag såg inga symtom, så lite förvånad blev jag,  men det kvittar –  det är  enkelt avhjälpt med en PC-kur. Löp borde vara på intågande om si sådär en 2-4 veckor, uj så spännande det ska bli!

Meddelanden (2)

Solen har tittat fram och det har varit ett strålande vinterväder idag! Tog med kameran ut på promenaden och tog några snöiga bilder (bäst att passa på innan det regnar bort.)
I lördags, innan snöovädret svepte in, passade jag på att lägga ett spår till Agnes, och introducerade vanliga spårpinnar ute i spåret. Jag höll mig på lite kortare lina för att ha full koll, men det visade sig vara helt överflödigt. Faktum är att hon plockade upp och lämnade av jättebra, vilket jag aldrig kunnat tänka mig…. Agnes har ju så himla bråttom i spåret och ibland har hon bara gått förbi föremålen, men icke nu?! Konstigt när jag tänker efter, en boll/handske eller vad det nu varit, borde i min lilla värld vara roligare för henne att finna, än några små avsågade pinnar…. men men, man skall inte begripa allt sägs det.
Genom den mest rådjurstäta dungen i närområdet hade jag lagt spåret, vem har sagt att man skall göra det lätt för sig? Hon gick av en gång och markerade med hög näsa att det fanns rådjur i närheten. ”Ajja-bajja” sa matte och satte henne tillbaka på spåret, och så hittade vi sista pinnen. Sedan drog ovädret in över Portila med snö och blåst…

Årsmöte på GRK Värmland under söndagen, nu har jag gjort mitt i styrelsen där för ett bra tag framöver och det känns skönt. Även om det alltid varit roligt, så har det blivit VÄLDIGT många utställningar/jaktprov/MH/goldendagar där man fungerat som funktionär. I år får det räcka med att figga på några MH:n på brukshundklubben, och hålla en kurs, eller två… Men jag kan väl räkna ut ungefär hur det kommer att bli.
– Fattas det figgar på söktävlingen? Okey då, jag ställer upp.
– Oj,då behöver ni någon spårläggare? Ja, finns det ingen annan så…
– Skrivare på plan? Ja, men det är ju kul ibland.
Vid närmare eftertanke lär jag nog få fullt upp även i år, men det är bara kul!

Lova

Vivan rejsar inte så mycket längre, men är glad ändå!

Agnes är yngre och rejsar desto mer…

Meddelanden (3)

Tänk att vi börjar närma oss februari! Man ser ljuset i tunneln… och faktum är dagarna börjar bli längre, härligt!
Jag har bokat en tid i slutet av denna månad för en veterinärgenomgång av Lova inför kommande paring. Nog för att hon verkar frisk som en nötkärna, men det känns bäst att kolla upp henne i alla fall.

På träningssidan har det väl blivit lite klent, vädret har som bekant inte visat sig från sin bästa sida. Dock håller Emma på och tränar in lite olika freestyle-trix med Lova och ville veta hur hon skulle lära henne att backa. Det hade jag inget riktigt bra svar på, så jag fick väl prova med Agnes. Detta är alltså vad vi sysslat med under den gångna veckan och nu sitter det riktigt bra! Hon backar iväg ett flertal meter med en riktigt skön stil. Vidare har vi tränat på framförgående under veckan, och även det börjar äntligen sitta riktigt skaplig, (men det tog ett tag innan den polletten trillade ner måste jag säga).Hon bjuder ut i kopplets längd och stegar på framåt. Ännu är vi inte uppe i färdigt moment, men är på god väg. Egentligen borde jag finslipa på momenten i lydnadsklass 3, men det är inte lika kul som att träna in lite nya saker. Jag har en tendens till att tröttna fort, och vill hela tiden prova nya grejer…

En något vinterblek pussnos!

Meddelanden (4)

Stormen har bedarrat och vi har åter fått ström efter 10 timmars avbrott idag. Vi var ganska väl förberedda med upptappat vatten osv, men det är ändå urtrist! Det är ett halvtidsjobb bara att hålla varmt i huset, vedspisen i köket brinner ut på nolltid, en pinne i kvarten känns det som…  Och vad skall man göra en hel dag utan ström?
Svar: Man läser och ÄTER, hela tiden…

Träden ligger som plockepinn i skogen och det har gått lite väl hårt åt Skruvstadparken (som om det inte räckte med att taket rasade i fjol?) Hundarna är helt rastlösa! En sketen promenad blev det på hela dagen,  och det tycker inte Lova och Agnes är nog, och fattar inte att matte inte riktigt vågar sig ut  och riskera en tall i skallen.

Det positiva är att  Vivan verkar vara lite bättre eftersom hon inte druckit riktigt lika mycket vatten! Däremot blev hon rysligt skeptisk när matte skulle servera frukost härom morgonen. Veterinären har rek. c-vitamin eftersom PH-halten på urinen inte var bra. Det enda jag hade hemma var i brusform… Tog en halv tablett i lite vatten, som jag sedan hällde på hennes mat. Tyvärr hade nog inte tabletten riktigt ”brusat” färdigt och Vivan såg MYCKET förvånad ut när maten ”morrade” åt henne! Nu är den damet ett matvrak, så att det kittlade lite i kistan och smakade citron hade ingen som helst betydelse.

Meddelanden (5)

Badkaret är upptappat och vedkorgen fylld. Här blåser otroligt mycket och jag vill vara förberedd inför eventuella strömavbrott!
Har idag varit till veterinären med Vivan som inte är pigg. Hon dricker stora mängder med vatten och kissar följdaktligen lika mycket,  det har t om hänt olycka inne under helgen! Buken är lite spänd och hon verkar inte vara på topp om man säger så. Blodprover, urinprover och ultraljud av buken – men inget riktigt fynd mer än att livmodern är aningen stor och antalet vita blodkroppar allt för lågt. Kan kanske vara upptakten till en livmoderinflammation med tanke på att hon nyligen löpt, men livmodern kan lika väl vara förstorad just på grund av att hon löpt. I morgon får jag mer provsvar, så får vi se om vi blir lite klokare. Trist är det i alla fall när inte djuren mår bra och man inte vad som felas… Mina tankar börjar vandra åt diabetes, vilket vore inte så roligt, så jag hoppas på någon annan förklaring.
Efter veterinären var det dags för en tur med ungarna till tandregleringskliniken. Egentligen var det Oskar som hade tid, men även Emma skulle inspekteras. När tandläkaren ändå var igång passade han på att kika på mors bett och kunde snabbt konstatera vart barnens bettfel kom i från… Vad säger man? Förlåt?

Meddelanden (4)

Nytt år, nya utmaningar!  Några löften inför det kommande året har jag noga passat mig för att avge… Oskar däremot har lovat att inte äta godis (med ett motlöfte om högre månadspeng). Vi får se hur länge han lyckas med det, men det är bra så länge det varar!

Nyåret firade vi hemma i år. Jag tog en tur till Borgvik och tränade Lova och Agnes på förmiddagen. Här hemma tyckte jag att det smälldes lite för mycket för att träna. Sådana här helger är det extra skönt att bo på landet, visserligen smäller grabbarna häromkring också av lite raketer men det blir ju inte alls på samma vis som i ett samhälle. Runt tolvslaget small det friskt dock, men hundarna låg i soffan och snarkade alla tre!

Idag har vi gått en långpromenad i ett härligt vinterregn , satan så less jag är på lera! Passade på att träna lite vid fotbollsplanen när hundarna ändå var geggiga… Snabba sättande är fortfarande lite svårt, framförgående likaså. Hur skall hundarna förstå att man först vill att de går fot och håller kontakten, och när de väl gör det, så vill man att de skall gå framför i kopplets längd?! Matte är ju helt otroligt velig som inte vet hur hon vill ha det verkar Agnes tycka, nåväl, det är bara att träna vidare. Igår var jag annars riktigt nöjd vid träningen, metallapporten har ju varit ett gissel, den skall DÖDAS med ett kraftfullt slag med tassen… men inte igår! Agnes plockade upp den ett flertal gånger, helt perfekt, YES, det finns hopp!

Agnes och Fido, som katt och hund, eller?!

Meddelanden (2)